CORNELIS VREESWIJKS LIV hade besynnerliga likheter med hans visor. Han kom som ett invandrarbarn till efterkrigstidens Folkhemsidyll, berättelsen om honom är också berättelsen om ett hårdnande Sverige och dess dramatiska förvandlingar och om ungdomsgenerationerna, de som bröt sig loss ur tidens förnöjsamhet och drog ut att förändra världen. Den holländske pojken utvecklades att bli en av Sveriges stora artister och poeter, han har jämförts med både Bellman och Taube men det exakta måttet på hans storhet hamtar man bara hos honom sjölv. Hans viser uppfattades först som skojiga fräckisar. Nu ör de intagna i den svenska litteraturen.

HAN BLEV EN LYSANDE SKlLDRARE av svenskurna och deras svenskheter; deras glödje och våndor och melankoli. Själv levde han som hans visor varnade oss för, han var en äventyrare i rakt nedstigande led till Don Quijote och ofta iklädde sig Cornelis den sorgliga skepnaden. Hans liv blev alltför kort, han föddes den 8 augusti 1937 och dog utfattig den 12 november 1987, men det blev opptakten till ett av de märkligaste så kallade artistöden. Nu är han en kultgestalt, ohömmat populör, alltid aktuell och rik som ett troll vilket har ett uppenbart samband. Det ligger i tiden att Cornelis blir alltmer alskad.

OSCAR HEDLUNDS HERÄTTELSE om Cornelis tar tag i deras bekantskap som började på sextiotalet när visvågen kom. Men det räckte inte för att ge berättelsen rättvisa. det behövdes också minnesbilder av dem som verkligen levde nöra honorn: familjen, musikanterna, "polare" av alla de slag. Deras vittnesbörd ger en rörande och roande men ibland också grym bild av Cornelis Vreeswijk. En levaride bild, kort sagt.